Sista idioten =)
Jag jobbade extra på en bygghandel för några år sedan...(trots min svåra förmåga att prata med dumma kunder...)
In kommer en man som vill köpa en 12 meters flaggstång och jag hjälper honom med att skriva ut en order. Jag frågar om vilken adress som stången ska köras ut till - varpå han svarar att han ska köra hem flaggstången själv.
Jag undrar lite diskret om han har en lastbil som den ska köras hem på - men nej han skulle minsann fixa det själv. Jag skriver skeptiskt ut hans order och han försvinner ut på lagret.
10 minuter senare ringer en av killarna på lagret in till mig och säger att jag bara måste komma ut och se det här. Väl ute på lagret så ser vi flaggstången liggandes under en golf och mannen i fråga håller på att knyta fast stången UNDER bilen. Jag går ut och talar om för honom att det är både olagligt och jävligt dumt att försöka köra hem en flaggstång på detta vis - men för döva öron - han ska ju bara någon mil...
Han kör ut från lagret och vid det här laget står samtlig personal i fönstren och vill se spektaklet. Vid utfarten möter han en lastbil som ska in på parkeringen och han får väja - vilket leder till att hans bil som numera har vändradie som en 24-meters lastbil fastnar i en reklamskylt. Totalt trafikkaos uppstår och han knyter i panik loss stången för att kunna komma loss med bilen.
Nu ska ni inte tro att han ger sig för det - nejdå efter att trafiken flyter på som vanligt kör han ut på gatan och börjar om hela processen igen. Folk som kör förbi gör STORA ögon och tutar med mera... Efter nån kvart åker han sakta iväg mot den rondell som leder ut till stora vägen. I rondellen är det ganska livlig trafik och han tvekar en lång stund innan han kör ut - när han väl kör ut kommer en bil bakifrån i alldeles för hög fart och han hinner inte se flaggstången som skyms av rondellen. Han kraschar givetvis in i stången i ca 40 knyck - varpå stången böjer sig som en björk i storm.
Främre delen piskar till sidan på bilen framför så den blir helt knöglig över hela sidan och flaggstången blir till spillror. På nytt trafikkaos med mera...
Summa:
Trasig flaggstång 4390:-
Trasig egen bil
Två andra trasiga bilar total självrisk cirka 5000:-
Böter på 2500:-
Total kostnad för att inte ha någon flaggstång alls: 11890:-
Kostnad för att få flaggstången utkörd av bygghandeln: 500:-
Total besparing på detta: 7500:-! =)
In kommer en man som vill köpa en 12 meters flaggstång och jag hjälper honom med att skriva ut en order. Jag frågar om vilken adress som stången ska köras ut till - varpå han svarar att han ska köra hem flaggstången själv.
Jag undrar lite diskret om han har en lastbil som den ska köras hem på - men nej han skulle minsann fixa det själv. Jag skriver skeptiskt ut hans order och han försvinner ut på lagret.
10 minuter senare ringer en av killarna på lagret in till mig och säger att jag bara måste komma ut och se det här. Väl ute på lagret så ser vi flaggstången liggandes under en golf och mannen i fråga håller på att knyta fast stången UNDER bilen. Jag går ut och talar om för honom att det är både olagligt och jävligt dumt att försöka köra hem en flaggstång på detta vis - men för döva öron - han ska ju bara någon mil...
Han kör ut från lagret och vid det här laget står samtlig personal i fönstren och vill se spektaklet. Vid utfarten möter han en lastbil som ska in på parkeringen och han får väja - vilket leder till att hans bil som numera har vändradie som en 24-meters lastbil fastnar i en reklamskylt. Totalt trafikkaos uppstår och han knyter i panik loss stången för att kunna komma loss med bilen.
Nu ska ni inte tro att han ger sig för det - nejdå efter att trafiken flyter på som vanligt kör han ut på gatan och börjar om hela processen igen. Folk som kör förbi gör STORA ögon och tutar med mera... Efter nån kvart åker han sakta iväg mot den rondell som leder ut till stora vägen. I rondellen är det ganska livlig trafik och han tvekar en lång stund innan han kör ut - när han väl kör ut kommer en bil bakifrån i alldeles för hög fart och han hinner inte se flaggstången som skyms av rondellen. Han kraschar givetvis in i stången i ca 40 knyck - varpå stången böjer sig som en björk i storm.
Främre delen piskar till sidan på bilen framför så den blir helt knöglig över hela sidan och flaggstången blir till spillror. På nytt trafikkaos med mera...
Summa:
Trasig flaggstång 4390:-
Trasig egen bil
Två andra trasiga bilar total självrisk cirka 5000:-
Böter på 2500:-
Total kostnad för att inte ha någon flaggstång alls: 11890:-
Kostnad för att få flaggstången utkörd av bygghandeln: 500:-
Total besparing på detta: 7500:-! =)
Joo
Ibland får man inte som man vill, eller rättare sagt det jag vill lyckans jag alltid tappa bort någonstans på vägen.
Då kommer frågan alltid upp för mig, Sverige är det det jag vill??? tveksamt..
Men har man klarat sig många år utan, måste det fungera ändå bara man trycker undan det hela tiden då det dyker upp.
Roligt på facebook i bland..
Jag var länge negativ till Facebook. Det tog ett bra tag innan jag registrerade mig, men till slut så gjorde jag det
Det hände inte mycket. Fick några vänner som jag inte hade haft kontakt med på många år men jag blev inte speciellt upphetsad. Tittade in lite sporadiskt då och då. Men så började det att rasa in lite fler vänner och nu började det bli riktigt kul. Idag tittar jag in där varje dag och skriver lite. Jag tycker det är ett bra sätt att umgås och hålla kontakten med både gamla och nya kompisar. Men det är lite väl tamt. Ingen fart alls. Ingen som sticker ut på något vis. Jag lade in lite roliga kommentarer men folk blev bara förbannade. Ingen humor alls. En kvinna som jag var kompis med för länge sedan skrev att hennes barn mådde bra och att livet inte kunde bli bättre.
Jodå, skrev jag, ett liv UTAN besvärande barn är ännu bättre!
Hon blev helt vansinnig. Hon hade trott att jag hade mognat med åren men tydligen inte. Det har alltid varit något FEL på dig!
Inget sinne för humor överhuvudtaget, och då var jag ändå ovanligt snäll och återhållsam.
Idag körde jag i hundratrettio knyck förbi en lågstadieskola! Min tjänstebil är ett riktigt litet krutpaket!Skrev jag som loggrubrik. Den var lite smålustig och originell och bröt av mot all annan information som handlade om sjuka barn och semesterplaner.
Tre kvinnor och en man som hette Martin strök mig från sina vänlistor. Inte visste jag att Martin var homosexuell? Det måste han ha dolt väl under de år jag umgicks med honom.
Det blir gärna så när ingen är anonym. Tråkigt och tillrättalagt. Det ville jag ändra på!
Så jag öppnade ett nytt konto och skapade en helt påhittad karaktär som kunde röra om lite i idyllen.
Låt mig presentera Nina Pettersson. En trettiofemårig kvinna med en mycket stark och trevlig personlighet. När jag skapade denna karaktär så var jag först och främst tvungen att göra henne så genomsnittlig som möjligt. Så att hon skulle bli lite svårplacerad i andra människors minne, så att hon skulle få vänner. Nina Petterson var ett lagom anonymt namn och trettiofem år är det många som är. Fotografiet på Nina hämtade jag från en porrsida. En helt okänd porraktris som jag sedan ändrade lite på i Photoshop. Hon såg bra ut, men inte för bra för att vara helt osannolik. En brunett med grå ögon och smittande leende. Hon såg trevlig ut. En kvinna som alla vill vara vän med och om de tänkte efter så hade de nog träffat henne på den där festen hos Linda någon gång, någon natt, i sin ungdom. Alla som är födda på åttiotalet känner någon som heter Linda.
Jag lät henne vara sambo med en man som hette Michael. De hade inga gemensamma barn men Michael hade en sjuårig son som hette Anton som han hade vårdnaden om varannan vecka.
Jag bestämde mig för att Nina skulle hata Anton. Det skulle komma fram senare, när hon hade etablerat sig. Det skulle kunna skapa en del lustiga inlägg och reaktioner från hennes vänner.
Jag skaffade ett jobb åt Nina, som butiksbiträde i en klädaffär. Nina hatade även sitt jobb och kunderna skulle hon se som sina naturliga fiender. Om Nina hade fått bestämma så hade hon helst tillbringat sin arbetsdag i en helt folktom affär utan en massa idioter som kom in och besvärade henne dagarna i ända. Kundkontakt var inte Ninas starka sida.Trots att Nina enbart var en produkt av min fantasi så började hon leva sitt eget liv och jag kände hur jag gillade henne mer och mer. Om hon hade funnits i verkligheten så hade jag genast lagt till henne på min vänlista.
Nina försökte baka eget bröd men limporna blev kolsvarta utanpå och innanmätet bestod av lös, ogräddad deg. Limpor som hon tvingade Michaels son Anton att äta till frukost innan han gick till skolan.
- Här försöker man att göra sig till och baka färskt bröd men ungen vägrar att äta! Är det tacken det?
Snyftade Nina och tittade med sorgsna ögon på Michael som genast fick dåligt samvete. Hon försöker faktiskt, tänkte han. Hon vill så väl.
Så Michael sade åt sin son att äta upp sina smörgåsar, tänk på de stackars svältande negrerna i Afrika och resten av skitsnacket. Nina hade svårt att hålla sig för skratt och fick alltid smita in på toaletten.
Ha! Ha! Jävla Nina va?
Det visade sig inte alls vara svårt att skaffa vänner till Nina. Till kvinnorna skrev jag: Hejsan! Det var ett tag sedan! Sista gången vi sågs måste ha varit på den där festen hos Linda för 10 år sedan? Vilket jävla röj va? Och kommer du ihåg Monika! Fniss! Skratt! Jag kollade alltid i de tilltänkta objektens vänlistor och drog upp namn därifrån. De flesta kvinnor lade till mig. En del skrev tillbaka och visst mindes de mig! Hos en del var minnet lite suddigt skrev de, men om de tänkte efter så hade det faktiskt funnits en Nina i deras bekantskapskrets. En Nina som kanske hade varit kompis till någons kusin.
- Jaså, var det du?
Javisst var det.
Männen ifrågasatte mig aldrig. Alla män verkade vilja lägga till en vacker och söt kvinna i sin vänlista. Till slut så hade jag sjuttiofem vänner på min lista. Det fick räcka. Sedan var det bara att börja umgås.
I början så var jag trevlig och alldeles normal. Jag etablerade mig. Jag skrev trevliga kommentarer i mina vänners fotoalbum och lade upp loggrubriker som handlade om shoppingrundor och problem med krånglande tvättmaskiner. Ibland skrev jag något meddelande till någon och frågade om det regnade i Örebro också? Om solen sken i Karlstad som de säger eller om Ikea hade kommit till Uddevalla ännu.
Efter några dagar av allmänt trams och jolm så tyckte jag att det fick vara nog. Dags för Nina att visa sitt rätta jag!
Jag startade upp lite lätt med en ny loggrubrik
Runt påsk så blossade det upp en debatt i tidningarna om raketer och smällare, att det var farligt för de små barnen och flera mammor på Facebook började hojta om förbud och hårdare restriktioner. Dags för en ny loggrubrik.
Jag tycker att barn och instabila sprängämnen är en alldeles utmärkt kombination!
Sedan så frågade jag om det fanns någon bergsprängare bland mina manliga vänner. Jag behövde köpa lite dynamit under bordet så att säga. Anton, Michaels vidriga son ska tillbringa påsken hos oss i år igen och jag har lovat att köpa raketer till honom. Med lite äkta dynamit blir han KUNGEN bland ungarna i kvarteret!
Sedan så drog jag en rolig anekdot från förra påsken när jag hade lurat Anton att tända smällaren efter att han hade stoppat in den i örat.
- Det är jättetufft! Så gjorde vi alltid när jag var barn. Men det gäller att få ut den ur örat och kasta iväg den snabbt!
Jag skrev att först så hade Anton varit lite tveksam.
- Kom igen nu då! Jag vågade ju och jag är ju tjej och allting!
Ett sådant argument biter på varje liten pojke. Man kan ju inte vara fegare än en tjej, eller hur?
Den lilla idioten gjorde det! Skrev jag. Det ringer och fräser i örat på honom än idag! Som jag skrattade!
Min vänlista krympte med tre personer. Några kommentarer fick jag också. Om det där var ett försök att vara humoristisk så kan jag tala om att det var inte roligt!
Skrev en kvinna som hette Pia och som såg riktigt skitförnäm ut av porträttbilden att döma. Jag gick in på hennes sida och klickade runt en stund. Jag avskydde henne, hur mycket skulle då inte Nina hata henne? Hon stod för allt som vi tar avstånd ifrån – hårt belånad villa, ett helt koppel med bortskämda snorungar och en medelålders man som såg riktigt tråkig ut. Han hette Mats och hade hängmage, rödfnasigt ansikte och grått helskägg. Han var högst fyrtio år men jobbade hårt på att se ut som sextiofem. Han var sorten som använde strumpor när han gick i sandaler och som fantiserade om att våga ta språnget, öka på sina lån och köpa en åkgräsklippare till sommaren. Han kunde se sig själv åka fram och tillbaka över gräsmattan samtidigt som grannarna följde honom med avundsjuka blickar bakom gardinerna. Tänk va, en åkgräsklippare! Då kan grannarna dra åt helvete!
Mats jobbade på Banverket. T o m jobbet var medelålders.
Nina retade upp sig mer på den där familjen än vad jag gjorde och bestämde sig för att skicka ett meddelande till Pia.
Hej Pia! Ursäkta om du blev illa berörd av det jag skrev, men det är som det är, eller hur? Jag såg att du var gift med Mats. Jag måste bara tala om att för tio år sedan så sommarjobbade jag på Banverket och oftast så var jag ute på rälsen tillsammans med honom. För femton år sedan borde Mats har varit någonstans kring tjugofem år, Nina var tjugo. De skulle ha jobbat ensamma hela dagarna. En ung man och en ung kvinna. Då kan mycket hända. Nu har han visst blivit en gubbe men på den tiden var han en riktig vilde och bock vill jag lova. Han tog mig stående inne på en ställverksstation! Jag hade inte en chans!
Jag fick ett kort svar från Pia.
Vi gifte oss för sjutton år sedan.
Framåt kvällen fick jag ett ilsket meddelande från Mats.
Vad i helvete sysslar du med din jävla apa? Jag känner väl för fan inte dig! Du måste ha förväxlat mig med någon annan. Nu är du så god och skriver till Pia och ordnar upp alltihop och talar om att det är ett missförstånd! JAG HAR ALDRIG KÄNT NÅGON NINA PETTERSSON OCH JAG HAR ALDRIG VARIT OTROGEN!
Tror fan det. Utbudet på villiga kvinnor tenderar att bli en aning begränsat för tråkiga, medelålders män med skägg som gillar att kombinera strumpor, sandaler och shorts sommartid.
Jag svarade aldrig. Jag skrattade så jag skrek. Jag gick in i deras fotoalbum och kommenterade ett foto där Mats gick och sköt en gräsklippare framför sig ute i trädgården.
Vilken fin gräsklippare! Röd och grann. Är det månne en äkta Klippo? Nog använde vi röjsågar av det märket på Banverket?
Sedan lugnade jag ned mig en smula och återgick till att lägga in snälla och normala loggrubriker. Jag skrev lite glada och artiga kommentarer på mina vänners sidor och berättade att jag och Michael planerade en resa till Cypern under semestern.
Min vänlista hade krympt en smula men de flesta var kvar. De ville jag behålla ett tag till. De måste ha trott att jag var schizofren eller något. Jag kan tänka mig att det var flera som undrade vem de egentligen hade lagt till i sina vänlistor? Var detta verkligen rätt Nina? Var det hon som hade gått i parallellklassen? Var det verkligen den Nina som hade bott i höghuset längst bort och som senare flyttade från stan?
Fortsättning följer!
Frästen då? =)
Det hände inte mycket. Fick några vänner som jag inte hade haft kontakt med på många år men jag blev inte speciellt upphetsad. Tittade in lite sporadiskt då och då. Men så började det att rasa in lite fler vänner och nu började det bli riktigt kul. Idag tittar jag in där varje dag och skriver lite. Jag tycker det är ett bra sätt att umgås och hålla kontakten med både gamla och nya kompisar. Men det är lite väl tamt. Ingen fart alls. Ingen som sticker ut på något vis. Jag lade in lite roliga kommentarer men folk blev bara förbannade. Ingen humor alls. En kvinna som jag var kompis med för länge sedan skrev att hennes barn mådde bra och att livet inte kunde bli bättre.
Jodå, skrev jag, ett liv UTAN besvärande barn är ännu bättre!
Hon blev helt vansinnig. Hon hade trott att jag hade mognat med åren men tydligen inte. Det har alltid varit något FEL på dig!
Inget sinne för humor överhuvudtaget, och då var jag ändå ovanligt snäll och återhållsam.
Idag körde jag i hundratrettio knyck förbi en lågstadieskola! Min tjänstebil är ett riktigt litet krutpaket!Skrev jag som loggrubrik. Den var lite smålustig och originell och bröt av mot all annan information som handlade om sjuka barn och semesterplaner.
Tre kvinnor och en man som hette Martin strök mig från sina vänlistor. Inte visste jag att Martin var homosexuell? Det måste han ha dolt väl under de år jag umgicks med honom.
Det blir gärna så när ingen är anonym. Tråkigt och tillrättalagt. Det ville jag ändra på!
Så jag öppnade ett nytt konto och skapade en helt påhittad karaktär som kunde röra om lite i idyllen.
Låt mig presentera Nina Pettersson. En trettiofemårig kvinna med en mycket stark och trevlig personlighet. När jag skapade denna karaktär så var jag först och främst tvungen att göra henne så genomsnittlig som möjligt. Så att hon skulle bli lite svårplacerad i andra människors minne, så att hon skulle få vänner. Nina Petterson var ett lagom anonymt namn och trettiofem år är det många som är. Fotografiet på Nina hämtade jag från en porrsida. En helt okänd porraktris som jag sedan ändrade lite på i Photoshop. Hon såg bra ut, men inte för bra för att vara helt osannolik. En brunett med grå ögon och smittande leende. Hon såg trevlig ut. En kvinna som alla vill vara vän med och om de tänkte efter så hade de nog träffat henne på den där festen hos Linda någon gång, någon natt, i sin ungdom. Alla som är födda på åttiotalet känner någon som heter Linda.
Jag lät henne vara sambo med en man som hette Michael. De hade inga gemensamma barn men Michael hade en sjuårig son som hette Anton som han hade vårdnaden om varannan vecka.
Jag bestämde mig för att Nina skulle hata Anton. Det skulle komma fram senare, när hon hade etablerat sig. Det skulle kunna skapa en del lustiga inlägg och reaktioner från hennes vänner.
Jag skaffade ett jobb åt Nina, som butiksbiträde i en klädaffär. Nina hatade även sitt jobb och kunderna skulle hon se som sina naturliga fiender. Om Nina hade fått bestämma så hade hon helst tillbringat sin arbetsdag i en helt folktom affär utan en massa idioter som kom in och besvärade henne dagarna i ända. Kundkontakt var inte Ninas starka sida.Trots att Nina enbart var en produkt av min fantasi så började hon leva sitt eget liv och jag kände hur jag gillade henne mer och mer. Om hon hade funnits i verkligheten så hade jag genast lagt till henne på min vänlista.
Nina försökte baka eget bröd men limporna blev kolsvarta utanpå och innanmätet bestod av lös, ogräddad deg. Limpor som hon tvingade Michaels son Anton att äta till frukost innan han gick till skolan.
- Här försöker man att göra sig till och baka färskt bröd men ungen vägrar att äta! Är det tacken det?
Snyftade Nina och tittade med sorgsna ögon på Michael som genast fick dåligt samvete. Hon försöker faktiskt, tänkte han. Hon vill så väl.
Så Michael sade åt sin son att äta upp sina smörgåsar, tänk på de stackars svältande negrerna i Afrika och resten av skitsnacket. Nina hade svårt att hålla sig för skratt och fick alltid smita in på toaletten.
Ha! Ha! Jävla Nina va?
Det visade sig inte alls vara svårt att skaffa vänner till Nina. Till kvinnorna skrev jag: Hejsan! Det var ett tag sedan! Sista gången vi sågs måste ha varit på den där festen hos Linda för 10 år sedan? Vilket jävla röj va? Och kommer du ihåg Monika! Fniss! Skratt! Jag kollade alltid i de tilltänkta objektens vänlistor och drog upp namn därifrån. De flesta kvinnor lade till mig. En del skrev tillbaka och visst mindes de mig! Hos en del var minnet lite suddigt skrev de, men om de tänkte efter så hade det faktiskt funnits en Nina i deras bekantskapskrets. En Nina som kanske hade varit kompis till någons kusin.
- Jaså, var det du?
Javisst var det.
Männen ifrågasatte mig aldrig. Alla män verkade vilja lägga till en vacker och söt kvinna i sin vänlista. Till slut så hade jag sjuttiofem vänner på min lista. Det fick räcka. Sedan var det bara att börja umgås.
I början så var jag trevlig och alldeles normal. Jag etablerade mig. Jag skrev trevliga kommentarer i mina vänners fotoalbum och lade upp loggrubriker som handlade om shoppingrundor och problem med krånglande tvättmaskiner. Ibland skrev jag något meddelande till någon och frågade om det regnade i Örebro också? Om solen sken i Karlstad som de säger eller om Ikea hade kommit till Uddevalla ännu.
Efter några dagar av allmänt trams och jolm så tyckte jag att det fick vara nog. Dags för Nina att visa sitt rätta jag!
Jag startade upp lite lätt med en ny loggrubrik
Runt påsk så blossade det upp en debatt i tidningarna om raketer och smällare, att det var farligt för de små barnen och flera mammor på Facebook började hojta om förbud och hårdare restriktioner. Dags för en ny loggrubrik.
Jag tycker att barn och instabila sprängämnen är en alldeles utmärkt kombination!
Sedan så frågade jag om det fanns någon bergsprängare bland mina manliga vänner. Jag behövde köpa lite dynamit under bordet så att säga. Anton, Michaels vidriga son ska tillbringa påsken hos oss i år igen och jag har lovat att köpa raketer till honom. Med lite äkta dynamit blir han KUNGEN bland ungarna i kvarteret!
Sedan så drog jag en rolig anekdot från förra påsken när jag hade lurat Anton att tända smällaren efter att han hade stoppat in den i örat.
- Det är jättetufft! Så gjorde vi alltid när jag var barn. Men det gäller att få ut den ur örat och kasta iväg den snabbt!
Jag skrev att först så hade Anton varit lite tveksam.
- Kom igen nu då! Jag vågade ju och jag är ju tjej och allting!
Ett sådant argument biter på varje liten pojke. Man kan ju inte vara fegare än en tjej, eller hur?
Den lilla idioten gjorde det! Skrev jag. Det ringer och fräser i örat på honom än idag! Som jag skrattade!
Min vänlista krympte med tre personer. Några kommentarer fick jag också. Om det där var ett försök att vara humoristisk så kan jag tala om att det var inte roligt!
Skrev en kvinna som hette Pia och som såg riktigt skitförnäm ut av porträttbilden att döma. Jag gick in på hennes sida och klickade runt en stund. Jag avskydde henne, hur mycket skulle då inte Nina hata henne? Hon stod för allt som vi tar avstånd ifrån – hårt belånad villa, ett helt koppel med bortskämda snorungar och en medelålders man som såg riktigt tråkig ut. Han hette Mats och hade hängmage, rödfnasigt ansikte och grått helskägg. Han var högst fyrtio år men jobbade hårt på att se ut som sextiofem. Han var sorten som använde strumpor när han gick i sandaler och som fantiserade om att våga ta språnget, öka på sina lån och köpa en åkgräsklippare till sommaren. Han kunde se sig själv åka fram och tillbaka över gräsmattan samtidigt som grannarna följde honom med avundsjuka blickar bakom gardinerna. Tänk va, en åkgräsklippare! Då kan grannarna dra åt helvete!
Mats jobbade på Banverket. T o m jobbet var medelålders.
Nina retade upp sig mer på den där familjen än vad jag gjorde och bestämde sig för att skicka ett meddelande till Pia.
Hej Pia! Ursäkta om du blev illa berörd av det jag skrev, men det är som det är, eller hur? Jag såg att du var gift med Mats. Jag måste bara tala om att för tio år sedan så sommarjobbade jag på Banverket och oftast så var jag ute på rälsen tillsammans med honom. För femton år sedan borde Mats har varit någonstans kring tjugofem år, Nina var tjugo. De skulle ha jobbat ensamma hela dagarna. En ung man och en ung kvinna. Då kan mycket hända. Nu har han visst blivit en gubbe men på den tiden var han en riktig vilde och bock vill jag lova. Han tog mig stående inne på en ställverksstation! Jag hade inte en chans!
Jag fick ett kort svar från Pia.
Vi gifte oss för sjutton år sedan.
Framåt kvällen fick jag ett ilsket meddelande från Mats.
Vad i helvete sysslar du med din jävla apa? Jag känner väl för fan inte dig! Du måste ha förväxlat mig med någon annan. Nu är du så god och skriver till Pia och ordnar upp alltihop och talar om att det är ett missförstånd! JAG HAR ALDRIG KÄNT NÅGON NINA PETTERSSON OCH JAG HAR ALDRIG VARIT OTROGEN!
Tror fan det. Utbudet på villiga kvinnor tenderar att bli en aning begränsat för tråkiga, medelålders män med skägg som gillar att kombinera strumpor, sandaler och shorts sommartid.
Jag svarade aldrig. Jag skrattade så jag skrek. Jag gick in i deras fotoalbum och kommenterade ett foto där Mats gick och sköt en gräsklippare framför sig ute i trädgården.
Vilken fin gräsklippare! Röd och grann. Är det månne en äkta Klippo? Nog använde vi röjsågar av det märket på Banverket?
Sedan lugnade jag ned mig en smula och återgick till att lägga in snälla och normala loggrubriker. Jag skrev lite glada och artiga kommentarer på mina vänners sidor och berättade att jag och Michael planerade en resa till Cypern under semestern.
Min vänlista hade krympt en smula men de flesta var kvar. De ville jag behålla ett tag till. De måste ha trott att jag var schizofren eller något. Jag kan tänka mig att det var flera som undrade vem de egentligen hade lagt till i sina vänlistor? Var detta verkligen rätt Nina? Var det hon som hade gått i parallellklassen? Var det verkligen den Nina som hade bott i höghuset längst bort och som senare flyttade från stan?
Fortsättning följer!
Frästen då? =)
Skicka cv?
Satt och skrattade en stund i dag då en jävel var här i dag och tyckte vi skulle skriva om ett cv som han kunde skicka in för att ha jävlas med en jävel som snart fyller år.
Markus Sànden
1957 07 05 - 8542
Aromvägen 1
13560 TYRESÖ
Tel. 070-3212311
Mob. 070-4105070
E-post: [email protected]
Personliga egenskaper
Stark tycker jag, tycker om barn,
Mina mål
Bli en bättre mäniska
Arbetslivserfarenhet
1977-1978 co-producent hos Gebe film
1979-1981 fystränare för bridgelandslaget
1982-1984 Professionell imitatör av Henrik Berggren i Broder Daniel (egenföretagare)
1989-1990, Dagispedagog på Sundbybergs fritids & förskoleverksamhet.
1991-1992, Förskolelärare samt kock på Akalla fritidshem.
1993-1999, Ideelt arbete i Kumla
(1999-2003: Frihetsberövad i Thailand på grund av ett missförstånd i tullen)
2004-2007 Kålles städfirma - städleverantör till smedjor
Vikarierande tysklärare på Mullbergaskolan nov 2007 - feb 2008
Utbildning
virkningslicens klass 7
Utbytesstudier i USA på Hamburger University
Cirkusutbildning
Språkkunskaper
Språkresa i Danmark och talar flytande svenska
Datorkunskaper
Saknar då jag inte hittar till netonnets lagershoppar men har ett xbox
Övrigt
183cm lång
Saknar körkort
Har strulat med Kikki Danielsson
Feminism
Stackars sate! =)
AJa just ja hamna i en diskussion på facebook i morse ang maska sitt supande!
Lät ungefär så här innan den jäveln knäcktes =)
Jag har upptäckt att många i lindar in sitt supande i en massa ursäkter och krångliga riter. Allt för att få bli full. En del arrangerar fester och middagar, de sitter och trycker i sig potatisgratänger och biffar och sköljer ned detta med alkohol. Allt för att få bli berusade på ett socialt accepterat vis.
"Fick någe jada jada svar av den jäveln, om att så fungerar faktiskt inte hon och hennes kompisar jaså din jävel...
Svarade med
Jag behöver inga ursäkter och skulle jag bli tvungen att gå på middag med en massa människor enbart för att få bli full så skulle jag nog skita i alltihopa.
-”Ikväll ska jag hälla i mig en helflaska vid framför hockeyn på tv:n. Min ambition är att bli så full så att jag måste gå och lägga mig innan Nyheterna.”
"ShackMatt"
Tidpunkten verkar också vara viktig vid valet av alkoholintag. Undrar varför? De flesta anser att man inte ska börja dricka för tidigt på kvällen. Varannan fredag brukar jag kunna smita hem vid tvåtiden. Det är lagom tid att börja dricka.
-”Ju tidigare man börjar kröka, ju mindre bakrus i morgon!”
Odågan nick back en stund...
Var i Östersund en sväng i dag, faan lika tråkigt där som alltid tur man inte bor där längre ;)
Suttit och garvat i dag på jobbet åt kollegans äventyr i Thailand vill verkligen åka dit nu, slappa och äta mat och dricka öl skönaste..
Synd det sitter fast bara just nu med andra personer som inte vill åka, Trasha Håkans bar vore kul med...
Rolig figur det där allmänt lite borta hela tiden verkar det som eller bakom flötet kanske?
"Det är inga konstigheter, bara Håkan i baren!?. " Jo säger du det så ;)
Kollat igenom lite gamla inlägg jag skrivet i denna extremt uppdaterade blogg, haha måste ha varit på G då i skriv farten, synd det har svalat lite nu...
Nee nicke hockey nu
"oådgan out"
Suttit och garvat i dag på jobbet åt kollegans äventyr i Thailand vill verkligen åka dit nu, slappa och äta mat och dricka öl skönaste..
Synd det sitter fast bara just nu med andra personer som inte vill åka, Trasha Håkans bar vore kul med...
Rolig figur det där allmänt lite borta hela tiden verkar det som eller bakom flötet kanske?
"Det är inga konstigheter, bara Håkan i baren!?. " Jo säger du det så ;)
Kollat igenom lite gamla inlägg jag skrivet i denna extremt uppdaterade blogg, haha måste ha varit på G då i skriv farten, synd det har svalat lite nu...
Nee nicke hockey nu
"oådgan out"
På jobbet
Jag vet inte om någon kommer att känna igen sig lite i min beskrivning, det vore dock kul om det finns någon som hittar gemensamma nämnare.
Jag brukar anlända till kontoret runt 7.00 så att jag är först på plats, vilket ser bra ut. Det jag gör först dock är att jag surfar igenom skörden av nyhetsmedier på nätet innan jag öppnar min inkorg. Det brukar ta någon timme. Många medarbetare blir imponerad av att jag alltid är först på plats, varpå jag brukar säga; Jag hinner få så mycket gjort när det ännu är lugnt och skönt på kontoret.
Som tur är sitter jag med sidan mot dörren så ingen ser vad jag gör. Därefter öppnar jag inkorgen och plöjer igenom det som är nödvändigt. Jag betar snabbt av detta. Sedan är det dags att kolla sin privata mail och kolla ny releaser på spel samt FB.
Då och då kommer det in medarbetare och ställer frågor och vill diskutera saker. Jag tittar med stora ögon och llåtsas anteckna huvuddragen i ärendet, detta för att verka intresserad. Så fort personen har gått ut genom dörren så slänger jag lappen i papperskorgen.
Jag sitter f.ö. alltid uppe med något ärende på datorn för att snabbt kunna "alt-tabba" ifall någon dyker upp snabbt. Som tur är brukar ingen vilja titta på vilket ärende jag håller på med på datorn. Detta eftersom man blir utloggad pga inaktivitet efter en halvtimme i ett av våra mest frekvent använda program. Dessutom sprider jag ut en massa papper och handlingar på skrivbordet så det ser ut som jag är tungt belastad av göromål. Dessa göromål är dock redan avklarade men jag vill ge intrycket av att jag håller på med dessa.
Jag har också lyckats bli en mästare på att se stressad och hårt arbetande ut. Ganska ofta skippar jag lunchen med ursäkten att jag inte hinner pga. arbetsbördan. Istället tar jag en sallad på rummet i lugn och ro, läsandes FB.
Summa summarum, jag gör alla mina arbetsuppgifter som jag skall. Dessa struntar jag inte i men jag betar av dem kvickt för att sedan surfa.
Kort och gott, jag leker kontor. (I längden är det inte särskilt givande eller stimulerande men för stunden duger det även om arbetsgivaren inte är något föredöme).
Någon annan som leker kontor och kan dela med sig av tips?
Jag brukar anlända till kontoret runt 7.00 så att jag är först på plats, vilket ser bra ut. Det jag gör först dock är att jag surfar igenom skörden av nyhetsmedier på nätet innan jag öppnar min inkorg. Det brukar ta någon timme. Många medarbetare blir imponerad av att jag alltid är först på plats, varpå jag brukar säga; Jag hinner få så mycket gjort när det ännu är lugnt och skönt på kontoret.
Som tur är sitter jag med sidan mot dörren så ingen ser vad jag gör. Därefter öppnar jag inkorgen och plöjer igenom det som är nödvändigt. Jag betar snabbt av detta. Sedan är det dags att kolla sin privata mail och kolla ny releaser på spel samt FB.
Då och då kommer det in medarbetare och ställer frågor och vill diskutera saker. Jag tittar med stora ögon och llåtsas anteckna huvuddragen i ärendet, detta för att verka intresserad. Så fort personen har gått ut genom dörren så slänger jag lappen i papperskorgen.
Jag sitter f.ö. alltid uppe med något ärende på datorn för att snabbt kunna "alt-tabba" ifall någon dyker upp snabbt. Som tur är brukar ingen vilja titta på vilket ärende jag håller på med på datorn. Detta eftersom man blir utloggad pga inaktivitet efter en halvtimme i ett av våra mest frekvent använda program. Dessutom sprider jag ut en massa papper och handlingar på skrivbordet så det ser ut som jag är tungt belastad av göromål. Dessa göromål är dock redan avklarade men jag vill ge intrycket av att jag håller på med dessa.
Jag har också lyckats bli en mästare på att se stressad och hårt arbetande ut. Ganska ofta skippar jag lunchen med ursäkten att jag inte hinner pga. arbetsbördan. Istället tar jag en sallad på rummet i lugn och ro, läsandes FB.
Summa summarum, jag gör alla mina arbetsuppgifter som jag skall. Dessa struntar jag inte i men jag betar av dem kvickt för att sedan surfa.
Kort och gott, jag leker kontor. (I längden är det inte särskilt givande eller stimulerande men för stunden duger det även om arbetsgivaren inte är något föredöme).
Någon annan som leker kontor och kan dela med sig av tips?
Lindgrens värld!
Det finns vissa personer här i Sverige som är helgonförklarade, som man aldrig, aldrig någonsin får kritisera eller skriva något ofördelaktigt om. Jag tänker närmast Astrid Lindgren, en numer avliden gammal tant som ägnade sitt liv åt att skriva fåniga berättelser för barn. Somliga tycker att hon skulle ha fått Nobelpriset i litteratur - Nobelpriset för barnlitteratur! Att överhuvudtaget dra upp barnsagor i dessa sammanhang är ungefär på samma nivå som att jämföra fingerkludd av valfri dagisunge med Michelangelos takmålningar i sixtinska kapellet.
Barnsagor är och förblir litteraturens svar på fingerfärg och fruktstund på dagis. Trams som bör förpassas där det hör hemma, dvs i ett myspysrum på dagis tillsammans med en skäggig förskollärare i snickarbyxor som läser högt inför en förstummad samling halvidioter i femårsåldern och inte nog med det, snart tar han fram gitarren och uppmanar ungarna att fatta varandras händer och förenas i en enda stor, universell kram.
-"Tänk på de stackars barnen i Afrika!"
Sedan så uppmanas barnen att skämmas över att de har blivit födda i Sverige och har föräldrar som arbetar så att de kan äta sig mätta varje dag.
Astrid Lindgrens sagor genomsyras av en snusförnuftighet och naivitet som jag har mycket svårt för. Som barn så avskydde jag karaktärerna.
Jag förstod t ex aldrig vad som var så "busigt" och fräckt med Emil i Lönneberga? Han var ju bara en unge som gjorde små misstag ibland, som alla ungar. Jag såg inget chockerande och busigt i att fastna med huvudet i en soppskål.
När jag växte upp så ägnade sig busungarna åt att sniffa thinner och stjäla cyklar. Själv så tände jag eld på min morbrors gamla Opel Kapitän. Det var sommaren 1991, jag var sju år och vi upplevde en av våra hetaste och torraste somrar i mannaminne.
-"Emil i Lönneberga, ta dig i röven!"
Det var nog den enda gången under hela min barndom som både morsan och morfar övervägde att ge mig ett rejält kok stryk. Jag klarade mig dock genom att skylla ifrån mig på grannflickan. När det trots allt kom fram att det var jag som var den skyldige så hade den värsta ilskan lagt sig.
Jävlar vad den där gamla bilen brann fint.
Jag sågade sönder grannarnas cykeldäck, skickade anonyma hotbrev till min lärarinna och varje morgon så fick jag släpas till skolan. Men det var ingen som skrev några sagor om mig. Den enda litteratur om mig hittar man i några gamla akter på barnpsyk, om de inte har eldat upp skiten för länge sedan.
Är det något som retar mig så är det när man romantiserar något som i själva verket var helvetet på jorden för många människor. Emils föräldrar var bönder, eller "bonnjävlar" som min morfar alltid sade. "En bonnjävel har alltid mat på bordet!"
Emils föräldrar höll sig även med en dräng och piga, Alfred och Lina. Alfred och Lina sågs som familjemedlemmar och behandlades väl. Mysigt och gulligt på alla sätt och vis.
Alfred såg välnärd och frisk ut. Alltid hel och ren.
I själva verket så svalt och hunsades drängarna. De plågades av löss och undernäring. De kunde nästan aldrig sköta sin hygien. . Skötte de sig inte så fick de stryk. Bönderna hade rätt att aga sina drängar.
Enda dagen de var ledig var söndagar och då var de tvungna att följa med bonnjäveln till kyrkan. Pigorna hade det inte lätt de heller. Ofta blev de offer för bondens sexuella drifter. Rena våldtäkter var inte ovanliga.
Emils far hette Anton. Om Astrid Lindgren hade hållit sig till sanningen så hade det inte varit Emil som hade låst in sig i snickarboa med jämna mellanrum. Det hade istället varit Anton som hade släpat dit Lina, hängt för haspen och gett henne bonnakuk så det hade sjungit bland vedstaplarna.
Någon som minns Lotta på Bråkmakargatan? Lotta var en liten uppkäftig, jobbig jävla skitunge som ansåg att hon var världens medelpunkt, hade rätt i allting och gav sig fan på att få sin vilja igenom hela tiden. Det värsta var att de vuxna hade överseende med detta beteende. Det var "gulligt".
Hur gulligt är det när vuxna beter sig på detta viset? Jag har en kollega på jobbet som har en exakt likadan personlighet. Hon är femtiosju år och de flesta drömmer om att lura in henne i något tomt förråd och strypa henne under kafferasten.
Hon kan och vet allt om allting. Om hon kunde så skulle hon ifrågasätta tyngdlagen. Hon är högljudd, påstridig och ska alltid ha sista ordet. Får hon inte som hon vill så blir hon förbannad, stampar med fötterna i golvet och går sin väg. Det händer t o m att hon skvallrar för högsta chefen.
Hade någon tagit tag i henne när hon var barn så kanske hon hade växt upp till en trevlig och ödmjuk människa med något som i alla fall kunde liknas vid social kompetens.
Jag minns att vår lärarinna brukade läsa ur Lotta på Bråkmakargatan för oss. Jag fantiserade alltid om att fadern till slut skulle få nog av sin ouppfostrade dotter och dränka henne i handfatet under tiden som modern var och handlade. Det var en trevlig fantasi att ägna sig åt när det blev alltför dumt.
Men den värsta av alla Astrids karaktärer var ändå Karlsson på taket. En otäck och självgod skithög med översittarfasoner. Jag minns att de gjorde en TV-serie med denna fjant någon gång under åttiotalet. Karlsson på taket var en lönnfet jävla idiot med propeller på ryggen, hängselbyxor, ljust tunt hår och ett klotrunt och rosaflammigt ansikte. Läpparna var som tjocka, fuktiga korvar. Han var elak, stor i käften och skrytsam. Han var bäst på allt, visste precis allting och kallade sig själv för världens bästa Karlsson.
Han gav mig starka obehagskänslor och inte bara för att han var en översittare. Jag upplevde det som att Karlsson hade osunda känslor för Lillebror, som var sjuåringen som Karlsson visade sig för ibland. Var Karlsson på taket pedofil? Eller pederast kanske är en mer korrekt benämning i detta fall.
Jag minns att de visade den där serien för oss i skolan. Vi satt där i våra bänkar och glodde på TV:n som vår fröken hade rullat fram. "Karlsson, Karlsson, världens bästa Karlsson!"
Sjöng fettot samtidigt som han sprang omkring som en idiot i Lillebrors pojkrum och viftade med armarna.
-"Jag lovar, snart så tar han fram kuken!"
Utbrast en kille längst bak i klassrummet. Han hette Edvinsson och hade samma misstankar som mig om Karlssons sexuella läggning.
Vår lärarinna var nästintill maniskt religiös och blev så till den milda grad moraliskt förfärad så hon höll på att tuppa av. Hon bokstavligen släpade ut Edvinsson från klassrummet i öronen.
Edvinsson var en rolig kille. Vi kom senare att följas åt genom diverse specialanpassade stödåtgärder för ungar som i framtiden inte skulle tyngas av några studieskulder.
För några år sedan så fick jag reda på att Edvinsson hade hängt sig i sin egen hall. Någon kom på morgonen för att hälsa på, dörren stod öppen och där hängde Edvinsson och dinglade.
Ensam.
Karlsson på taket hade en propeller på ryggen, idag har Edvinsson förhoppningsvis fått vingar på sin rygg.
Kanske möter han Astrid där uppe? Då hoppas jag att han frågar hur hon tänkte när hon skapade en sådan synnerligen obehaglig figur som Karlsson på taket.
Barnsagor är och förblir litteraturens svar på fingerfärg och fruktstund på dagis. Trams som bör förpassas där det hör hemma, dvs i ett myspysrum på dagis tillsammans med en skäggig förskollärare i snickarbyxor som läser högt inför en förstummad samling halvidioter i femårsåldern och inte nog med det, snart tar han fram gitarren och uppmanar ungarna att fatta varandras händer och förenas i en enda stor, universell kram.
-"Tänk på de stackars barnen i Afrika!"
Sedan så uppmanas barnen att skämmas över att de har blivit födda i Sverige och har föräldrar som arbetar så att de kan äta sig mätta varje dag.
Astrid Lindgrens sagor genomsyras av en snusförnuftighet och naivitet som jag har mycket svårt för. Som barn så avskydde jag karaktärerna.
Jag förstod t ex aldrig vad som var så "busigt" och fräckt med Emil i Lönneberga? Han var ju bara en unge som gjorde små misstag ibland, som alla ungar. Jag såg inget chockerande och busigt i att fastna med huvudet i en soppskål.
När jag växte upp så ägnade sig busungarna åt att sniffa thinner och stjäla cyklar. Själv så tände jag eld på min morbrors gamla Opel Kapitän. Det var sommaren 1991, jag var sju år och vi upplevde en av våra hetaste och torraste somrar i mannaminne.
-"Emil i Lönneberga, ta dig i röven!"
Det var nog den enda gången under hela min barndom som både morsan och morfar övervägde att ge mig ett rejält kok stryk. Jag klarade mig dock genom att skylla ifrån mig på grannflickan. När det trots allt kom fram att det var jag som var den skyldige så hade den värsta ilskan lagt sig.
Jävlar vad den där gamla bilen brann fint.
Jag sågade sönder grannarnas cykeldäck, skickade anonyma hotbrev till min lärarinna och varje morgon så fick jag släpas till skolan. Men det var ingen som skrev några sagor om mig. Den enda litteratur om mig hittar man i några gamla akter på barnpsyk, om de inte har eldat upp skiten för länge sedan.
Är det något som retar mig så är det när man romantiserar något som i själva verket var helvetet på jorden för många människor. Emils föräldrar var bönder, eller "bonnjävlar" som min morfar alltid sade. "En bonnjävel har alltid mat på bordet!"
Emils föräldrar höll sig även med en dräng och piga, Alfred och Lina. Alfred och Lina sågs som familjemedlemmar och behandlades väl. Mysigt och gulligt på alla sätt och vis.
Alfred såg välnärd och frisk ut. Alltid hel och ren.
I själva verket så svalt och hunsades drängarna. De plågades av löss och undernäring. De kunde nästan aldrig sköta sin hygien. . Skötte de sig inte så fick de stryk. Bönderna hade rätt att aga sina drängar.
Enda dagen de var ledig var söndagar och då var de tvungna att följa med bonnjäveln till kyrkan. Pigorna hade det inte lätt de heller. Ofta blev de offer för bondens sexuella drifter. Rena våldtäkter var inte ovanliga.
Emils far hette Anton. Om Astrid Lindgren hade hållit sig till sanningen så hade det inte varit Emil som hade låst in sig i snickarboa med jämna mellanrum. Det hade istället varit Anton som hade släpat dit Lina, hängt för haspen och gett henne bonnakuk så det hade sjungit bland vedstaplarna.
Någon som minns Lotta på Bråkmakargatan? Lotta var en liten uppkäftig, jobbig jävla skitunge som ansåg att hon var världens medelpunkt, hade rätt i allting och gav sig fan på att få sin vilja igenom hela tiden. Det värsta var att de vuxna hade överseende med detta beteende. Det var "gulligt".
Hur gulligt är det när vuxna beter sig på detta viset? Jag har en kollega på jobbet som har en exakt likadan personlighet. Hon är femtiosju år och de flesta drömmer om att lura in henne i något tomt förråd och strypa henne under kafferasten.
Hon kan och vet allt om allting. Om hon kunde så skulle hon ifrågasätta tyngdlagen. Hon är högljudd, påstridig och ska alltid ha sista ordet. Får hon inte som hon vill så blir hon förbannad, stampar med fötterna i golvet och går sin väg. Det händer t o m att hon skvallrar för högsta chefen.
Hade någon tagit tag i henne när hon var barn så kanske hon hade växt upp till en trevlig och ödmjuk människa med något som i alla fall kunde liknas vid social kompetens.
Jag minns att vår lärarinna brukade läsa ur Lotta på Bråkmakargatan för oss. Jag fantiserade alltid om att fadern till slut skulle få nog av sin ouppfostrade dotter och dränka henne i handfatet under tiden som modern var och handlade. Det var en trevlig fantasi att ägna sig åt när det blev alltför dumt.
Men den värsta av alla Astrids karaktärer var ändå Karlsson på taket. En otäck och självgod skithög med översittarfasoner. Jag minns att de gjorde en TV-serie med denna fjant någon gång under åttiotalet. Karlsson på taket var en lönnfet jävla idiot med propeller på ryggen, hängselbyxor, ljust tunt hår och ett klotrunt och rosaflammigt ansikte. Läpparna var som tjocka, fuktiga korvar. Han var elak, stor i käften och skrytsam. Han var bäst på allt, visste precis allting och kallade sig själv för världens bästa Karlsson.
Han gav mig starka obehagskänslor och inte bara för att han var en översittare. Jag upplevde det som att Karlsson hade osunda känslor för Lillebror, som var sjuåringen som Karlsson visade sig för ibland. Var Karlsson på taket pedofil? Eller pederast kanske är en mer korrekt benämning i detta fall.
Jag minns att de visade den där serien för oss i skolan. Vi satt där i våra bänkar och glodde på TV:n som vår fröken hade rullat fram. "Karlsson, Karlsson, världens bästa Karlsson!"
Sjöng fettot samtidigt som han sprang omkring som en idiot i Lillebrors pojkrum och viftade med armarna.
-"Jag lovar, snart så tar han fram kuken!"
Utbrast en kille längst bak i klassrummet. Han hette Edvinsson och hade samma misstankar som mig om Karlssons sexuella läggning.
Vår lärarinna var nästintill maniskt religiös och blev så till den milda grad moraliskt förfärad så hon höll på att tuppa av. Hon bokstavligen släpade ut Edvinsson från klassrummet i öronen.
Edvinsson var en rolig kille. Vi kom senare att följas åt genom diverse specialanpassade stödåtgärder för ungar som i framtiden inte skulle tyngas av några studieskulder.
För några år sedan så fick jag reda på att Edvinsson hade hängt sig i sin egen hall. Någon kom på morgonen för att hälsa på, dörren stod öppen och där hängde Edvinsson och dinglade.
Ensam.
Karlsson på taket hade en propeller på ryggen, idag har Edvinsson förhoppningsvis fått vingar på sin rygg.
Kanske möter han Astrid där uppe? Då hoppas jag att han frågar hur hon tänkte när hon skapade en sådan synnerligen obehaglig figur som Karlsson på taket.
Kung!
Vart tog han vägen??
Svenska Tjejer...
Är det bara jag som tycker att svenska tjejer blir alltmer ointressanta? Inget illa menat naturligtvis, det finns bra svenska tjejer men överlag är de ointressanta. De är osäkra, bitchiga i värsta fall, och lägger alldeles för stor vikt på deras erkända svenska snygghet.
Jag skulle t.o.m. vilja gå så långt att säga att svenska tjejer inte tycker vi svenska killar heller är särskilt intressanta.
Jaså du...
Du som försökte mörda min hund genom att köra som en dåre inom området skall veta att den dagen din son är stor nog att gå själv på området, skall jag köra över honom!!”
Tobbe köping.
Kungen!
Tobbes skönaste citat !
"Har du druckit whisky"
Tobbe försöker få igång snacket med bänkgrannen under bowlingen.
"Fan va smalt"
Tobbe tittar på Stockholms smalaste gränd.
"Har ni ont i huvudet, era jävlar?"
Tobbe småsnackar med publiken under föreställningen av Macken.
"Kaffe bara. Ingen dricka, inte - då kan inte jag sova"
Tobbe får frågan om han vill ha kaffe eller dricka till fikat hemma hos Siv.
"Kommer du från Finland, gubbjävel"
Tobbe till grannen på bussen till Stockholm
"Jag tror att jag har fått eksem i mig"
Tobbe har fått invärtes problem.
"Jag tror att jag har fått eksem i ögonen"
Sjukdomarna verkar bara bli värre och värre.
"Jag har lite problem med tån. Den har gått sönder"
"Har du inget brännvin?"
Tobbe svarar på frågan om han vill ha fler köttbullar till middagen.
"Säg inte mot Arboga, för fan"
Tobbe frågar folk på campingen åt vilket håll Västerås ligger.
Tobbes skönaste citat !
"Har du druckit whisky"
Tobbe försöker få igång snacket med bänkgrannen under bowlingen.
"Fan va smalt"
Tobbe tittar på Stockholms smalaste gränd.
"Har ni ont i huvudet, era jävlar?"
Tobbe småsnackar med publiken under föreställningen av Macken.
"Kaffe bara. Ingen dricka, inte - då kan inte jag sova"
Tobbe får frågan om han vill ha kaffe eller dricka till fikat hemma hos Siv.
"Kommer du från Finland, gubbjävel"
Tobbe till grannen på bussen till Stockholm
"Jag tror att jag har fått eksem i mig"
Tobbe har fått invärtes problem.
"Jag tror att jag har fått eksem i ögonen"
Sjukdomarna verkar bara bli värre och värre.
"Jag har lite problem med tån. Den har gått sönder"
"Har du inget brännvin?"
Tobbe svarar på frågan om han vill ha fler köttbullar till middagen.
"Säg inte mot Arboga, för fan"
Tobbe frågar folk på campingen åt vilket håll Västerås ligger.
J-O Waldner.
Är en väldigt humorisktiskt kille i sina bästa år.
Full som en spruta varenda gång han visar sig, och kom in på den lokala tidningens "heta lista" en gång med motiveringen: Han tog sig ut till taxin för första gången på egen maskin........ Där har ni en jävel som kan dricka sprit o spela pingis!
Ska citera världsmästaren själv:
"Någon som vill knulla en världsmästare?"
"Någon som vill suga av en världsmästare och få guldtänder????"
Vad faan ska man säga :)
Full som en spruta varenda gång han visar sig, och kom in på den lokala tidningens "heta lista" en gång med motiveringen: Han tog sig ut till taxin för första gången på egen maskin........ Där har ni en jävel som kan dricka sprit o spela pingis!
Ska citera världsmästaren själv:
"Någon som vill knulla en världsmästare?"
"Någon som vill suga av en världsmästare och få guldtänder????"
Vad faan ska man säga :)
Äntligen
BILDER
Och för att avsluta, mailet jag fick av kambiz då han skulle beskriva hur utlänningarna beter sig då dom tror dom köper rea varor då elektronik kedjor har invigning
Denna gång var det Mediamarket i Göteborg som hade invigning.
Mailet började så här
"Jag var där idag igen, kvart i 7 och kön var redan ett faktum... tur att typ ingen fattade att det finns 2 ingångar och kom upp till tomma plan 3 . hur som helst så sprang alla in och började slita grejerna och där bland fanns det samsung skärmar. dessa var en modell för typ 25000kr men det sket folk i, alla verkade tro att dessa var budget skärmarna och när den första killen tog en skärm så skrek säljaren att den inte var den billiga eller för att vara mer exakt "dne kostar 20 tusen" ( alla var så på! ) och killen lyckades säga med en enorm brytning "jag ska köpa 20 tusen lugna ner"
haha så jävla typiskt utlänningar då dom ska handla :)
Och för att avsluta, mailet jag fick av kambiz då han skulle beskriva hur utlänningarna beter sig då dom tror dom köper rea varor då elektronik kedjor har invigning
Denna gång var det Mediamarket i Göteborg som hade invigning.
Mailet började så här
"Jag var där idag igen, kvart i 7 och kön var redan ett faktum... tur att typ ingen fattade att det finns 2 ingångar och kom upp till tomma plan 3 . hur som helst så sprang alla in och började slita grejerna och där bland fanns det samsung skärmar. dessa var en modell för typ 25000kr men det sket folk i, alla verkade tro att dessa var budget skärmarna och när den första killen tog en skärm så skrek säljaren att den inte var den billiga eller för att vara mer exakt "dne kostar 20 tusen" ( alla var så på! ) och killen lyckades säga med en enorm brytning "jag ska köpa 20 tusen lugna ner"
haha så jävla typiskt utlänningar då dom ska handla :)
Skönt!
Skönare
Bokat resa
Stockholm-Uppsala.. faan vad kul vi ska ha dricka whiskey och dryga oss som förr :)
